Lagringshypotesen

Lagringshypotesens anhängare påpekar också att en orsak till att många länder började ge grundutbildning var lagstiftningen mot barnarbete. Denna lagstiftning orsakade ett stort problem - många sysslolösa barn drevs ut på gatorna. Genom att ge dem utbildning kunde samhället bättre socialisera dem och göra dem till blivande samhällsmedlemmar. Om de hade stannat kvar på gatorna, skulle de kanske ha utvecklat en samhällsfientlig kultur (kriminalitet, olydnad etc.). (Lehtonen 1984, 60-63; Rinne, Kivinen & Kivirauma 1984, 29-30.)

Hovi et al. (1989, 121) konstaterar att samma typ av argument användes också i början av 1900-talet för att motivera överutbudet på yrkesutbildning. Yrkesutbildningskommittén från 1912 resonerade på följande sätt: "Nuorisolla on työttömyyden aikana entistä parempi tilaisuus käyttää hyväkseen kouluopetusta ja koulussakäynti pidättää sitä ainakin osaksi niistä kiusauksista, jotka usein työttömyyttä seuraavat." (Hovi et al. 1989, 121.)

Jolkkonen (1987a, 16) gör följande liknelse för att visa hur lagringshypotesen fungerar. För vinproducenten lönar det sig att välja vissa typer av vin för en långsiktig tillverkningsprocess. Denna process består för det mesta av lagring. I lagret förvandlas dessa vintyper till perfekta produkter. Vinproducenten får så högt pris för dem på marknaden att det täcker lagringskostnaderna. För vissa vintyper kan det emellertid vara fråga om att lagringen behövdes bara för att det råkade finnas för liten efterfrågan på dem. (Jolkkonen 1987a, 16.)

Lagringshypotesen är inte en motsats till vare sig filterhypotesen eller humankapitalteorin, utan den är ett perspektiv som kompletterar dessa synsätt. Lagringshypotesen är inte heller i konflikt med den kritiska utbildningssociologin, ty t.ex. Bowles och Gintis betonar utbildningens socialiserande verksamhet. (Jolkkonen 1987a, 15.) Genom att styra en del av ungdomen tillbaka till skolbänken, ger man dem ur humankapitalteorins synvinkel en möjlighet att skaffa sig mänskligt kapital. Enligt filterhypotesen får de en möjlighet att skaffa sig "signaler" och på så sätt också bättre yrken. (Jolkkonen 1987a, 16.)

Lagrandet av arbetskraften har två nationalekonomiska huvudfunktioner. För det första reglerar den utbudet på arbetskraft. Om det finns överutbud på arbetskraft blir utbildning ett lockande alternativ tack vare risken för arbetslöshet. För det andra reglerar den löneutvecklingen i samhället. Inom det sekundära segmentet vågar arbetstagarna inte kräva högre löner, ty det finns en risk för att det resulterar i hög arbetslöshetsgrad för dem (Räty 1987, 70-71; Silvennoinen & Kivirauma 1991, 17.)

Lagringshypotesen stämmer till några delar för vårt utbildningssystem. Det gäller t.ex sysselsättningsutbildningen och införandet av en tionde klass i grundskolan. Staten har som mål att med hjälp av dessa utbildningsformer dra bort arbetskraft från arbetsmarknaden. (Jolkkonen 1987a, 17.) Speciellt under 1970-talet hade sysselsättningsutbildningen en lagrande funktion. Människor fick genomgå olika sysselsättningskurser, även om myndigheterna visste att dessa kurser inte hade någon verkan på sysselsättningen. (Lehtonen 1984, 62). Kinnunens undersökning från 1989 visar dessutom tydligt att sysselsättningsutbildningen inte är en väg till en bestående arbetsplats. I hans material fanns det flera människor som hade deltagit i flera sysselsättningskurser. För dem kom utbildningen att betyda legaliserad åsidosättning från arbetslivet (Silvennoinen 1992b, 99-100.)

Silvennoinen (1992b, 65) anser att man i vårt land på 1970-talet medvetet började använda utbildningen som ett arbetskraftspolitiskt instrument. Antalet arbetslösa steg snabbt under åren 1974-1978. Det uppstod således ett tryck på arbetskraftspolitisk vuxenutbildning som lagrar arbetslösa arbetssökande. Detta tryck resulterade i att staten ökade utbudet av den arbetskraftspolitiska utbildningen i samma takt som arbetslöshetsgraden steg, vilket också framgår av följande figur:

FIGUR 1. Utvecklingen av den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen mätt med antalet elever i relation till antalet arbetslösa arbetssökande i vårt land under åren 1967-1988 (Silvennoinen 1992b, tabell 6, 8, 9, 13; Statistisk årsbok 1973, 297; 1991, 370)

En tilläggsutbildning för grundskolan inleddes hösten 1977 genom införandet av en tionde klass. Denna undervisning ordnades enligt Statsrådets principbeslut ända tills den blev lagstadgad, vilket skedde år 1985. Ursprungligen var det dock meningen att denna utbildning bara skulle vara en tillfällig företeelse. Den skulle förhindra en ännu högre arbetslöshetsgrad, dessutom ansåg man på undervisningsministeriet att det blir billigare att ordna tilläggsutbildning än att betala arbetslöshetsersättning. Enligt undervisningsministeriets kalkyler kostade en elev i tionde klassen 5 700 - 6 000 mk per år, medan arbetslöshetsersättningarna skulle ha varit ca 7 000 mk per år. Dessutom kunde man med denna åtgärd garantera att unga stannade kvar på sin hemort. Annars skulle de kanske ha farit utomlands, t.ex. till Sverige, där det fanns bättre arbetsmarknad. (Silvennoinen 1992b, 69-70.)

Silvennoinen (1992b, 71-72) påpekar att den tionde klassen gynnade också lärarkåren. När lärarna styrde elever till tilläggsutbildningen garanterade de samtidigt sina egna arbetsmöjligheter. Exempelvis under läsåret 1978-79 gav tiondeklassisterna jobb åt 955 lärare.

Interimistisk yrkesutbildning har ordnats sedan 1976. Målgruppen för denna utbildning var likaså arbetslösa ungdomar som saknade yrkesutbildning. Syftet var också här att kompensera regional ojämlikhet med utbildningsmöjligheter. Själva utbildningen ledde till motsvarande examen som inom den ordinarie utbildningen. På 1980-talet blev denna utbildning efter några lagändringar en bestående del av yrkesutbildningen. (Silvennoinen 1992b, 77.)

Intresset för läroavtalsutbildning växte i slutet av 1970-talet p.g.a. ungdomens växande arbetslöshetsgrad. Den har många likheter med traditionell yrkesutbildning där lärlingar och gesäller lärde sig ett yrke av en mästare. Läroavtalet är ett arbetsavtal, varmed eleven förbinder sig att arbeta för arbetsgivaren. Eleven får lön för sitt arbete och lär sig samtidigt de kunskaper och färdigheter som yrket kräver. Eleven måste ha fyllt 15 år innan han kan söka sig till läroavtalsutbildning. Den andra avtalspartnern är arbetsgivaren, som den lokala yrkeselevföreningen har godkänt som utbildare. Sådana avtal är inte möjliga inom varje yrke, och om avtalet görs så måste det finnas ett fastslaget undervisningsprogram. Själva utbildningen består av arbete på arbetsplatsen och teori vid en yrkesläroanstalt. (Silvennoinen 1992b, 82-84.)

Även om en stor del av utbildningen har en lagrande funktion, verkar denna hypotes inte stämma i sin extrema utformning för hela vårt utbildningssystem. Grundskolan och högskolan är dyra utbildningsformer och därför är det kanske inte lönsamt att använda dem som ställen där man lagrar arbetskraft. Jolkkonen (1987a, 93-94) påpekar dock att högskolans expansion i Finland berodde på den offentliga sektorns expansion. Därför kan man säga att högskolan hade vissa klara arbetskraftspolitiska mål; åtminstone hade den en sådan funktion. Om den offentliga sektorn inte hade expanderat, skulle inte heller högskolan ha kunnat expandera. Det var egentligen bara den offentliga sektorn som frågade efter högskoleexaminerad arbetskraft. Därför blev högskolorna för ungdomen ett beaktansvärt alternativ jämfört med emigration och tillfälliga arbeten.

Kivinen och Rinne (1989, 33) anser att människor är villiga att gå ut på arbetsmarknaden när det råder brist på arbetskraft. Då finns det lockande arbetsplatser med hög lön och möjligheter till befordran. Om det däremot råder stor arbetslöshet är läget tvärtom. Då förlänger studerandena sina studier och väntar på bättre tider. De sitter m.a.o. i lagret och väntar på att någon skulle fråga efter dem. Denna lagring leder enligt Freeman (1976, 48) till överutbildning. Vid ekonomisk nedgång har vi "köparens marknader". Det finns många arbetssökande och få lediga arbetsplatser. Då är de arbetssökande villiga att sälja sin arbetskraft till lågt pris. De tar även emot jobb som de är överkvalificerade för.

Tillbaka