Filterhypotesen

Enligt filterhypotesen kvalificerar inte utbildningen elever och studerande för de kommande arbetsuppgifterna. Den gör däremot skillnaderna i begåvning synliga. Utbildningssystemet fungerar som en slags sorterings- och selegeringsmekanism. Dess huvudsakliga uppgift är att ge information om elevernas färdigheter åt arbetsgivarna.

Utbildningen producerar en "signal" och med hjälp av den rekryterar arbetsgivaren arbetstagare till olika jobb. För studeranden gäller det att skaffa sig många "signaler", under förutsättning att kostnaderna för det är mindre än de vinster som "signalen" leder till. Dessa "signaler" skaffar man sig i samband med att man klarar sig genom ett filter.

Följande figurer belyser skillnaden mellan humankapitalteorin och filterhypotesen:



FIGUR 1. Humankapitalteorins bärande idé.



FIGUR 2. Filterhypotesens syn på utbildning.

Enligt humankapitalteorin skaffar sig människan under sin utbildningstid arbetskvalifikationer. De höjer hennes produktivitet. Hennes lön är i sin tur beroende av hennes produktivitet. Utbildningen är sålunda en viktig faktor vid inkomstfördelningen och i den ekonomiska tillväxten. Filterhypotesen i sin extrema form anser däremot att utbildningen inte alls, eller bara i en liten utsträckning, påverkar arbetstagarens produktivitetskapacitet. Lönen anses bero snarare på arbetets art än på personliga egenskaper. Utbildningens uppgift är att utrusta arbetstagarna med objektiva signaler. Utbildningen ger på så sätt information åt arbetsgivarna. Den använder arbetsgivarna till att välja rätt man till rätt arbetsuppgift. Således är de kvalifikationer som utbildningen förmedlar närmast formella och ideologiska. (Vinokur 1982, 291).

Enligt Anckar (1976b, 524-525) kan man anföra olika argument mot filterhypotesen. Han påpekar bl.a. att då arbetsgivarna anställer folk betalar de lön i huvudsak enligt formell utbildning. Efter en tids anställning borde arbetsgivaren dock kunna bedöma arbetstagarens verkliga produktivitet. I så fall kan man vänta sig att löneskillnaden, med allt längre anställningstid minskar mellan personer med högre och med lägre utbildning. Anckar konstaterar utgående från empiriska undersökningar på området att så dock inte är fallet. I stället verkar de öka.

Anckar (1976b, 525) säger dock att det inte motbevisar filterhypotesen. De akademiska yrkenas karaktär möjliggör karriär på ett helt annat sätt än de flesta andra yrken. Jag håller med om detta. Jag vill emellertid också ta hänsyn till Weberianska skolan inom sociologin. Den påstår att människan under vissa omständigheter producerar exakt lika mycket som hennes lön är. Det kan vara en förklaring till att de som har en dålig utbildning producerar mindre än de som har bra utbildning. Därför kommer inte heller inkomstskillnader mellan personer med olika utbildning att minska med längre anställningstid. Bowles och Gintis (1975, 74) påpekar emellertid att vi inte har en perfekt marknad. Vissa yrkesgrupper har monopoliserat sitt yrke. Dessutom spelar också fackföreningarna en stor roll i lönepolitiken. Människans produktivitet behöver således inte vara lika med hennes lön.

Man bör också observera att utbildningen inte spelar lika stor roll sedan man varit verksam i arbetslivet flera år. Det förefaller att vara så, att ju högre upp i organisationens hierarki personen kliver, desto större roll spelar hans färdigheter och kunskaper. Stora organisationer skapar på så sätt en intern arbetsmarknad. På den yttre marknaden rekryteras personer bara till organisationens lägsta hierarkier. Nätti (1985, 99) konstaterar dock att vi nästan helt saknar sådana arbetsmarknader. Största delen av våra företag är för små för att kunna bilda effektiva interna arbetsmarknader.

Även om humankapitalteorin och filtermodellerna förefaller att vara helt motsatta, kompletterar de varandra. De förklarar efterfrågan på utbildning på samma sätt: arbetsgivarna använder utbildning som valkriterium och arbetssökandena skaffar sig utbildning för att åstadkomma en signal. Skillnaden mellan dessa två synsätt ligger närmast i att utbildningen förmedlar kvalifikationer enligt humankapitalteorin . Filtermodellerna utgår i stället från att utbildningens huvudsakliga uppgift är att göra arbetstagarens kvalifikationer synliga.

Man har också empiriskt kunnat bevisa att arbetsgivarna faktiskt litar på den sållning som utbildningen gör .Således torde det vara bevisat att utbildningen fungerar som ett filter - den är en sorterings, selegerings- och skiktningsmekanism. Det betyder dock inte att filterhypotesen stämmer i sin extrema utformning. Det skulle nämligen innebära att utbildningen inte alls har någon inverkan på människans produktivitet. Lambropoulos (1992) och Ziderman (1992) konstaterar likaså utgående från empiriskt material från Grekland och Israel att den modifierade versionen av filterhypotesen nog stämmer. Utbildningen är en biljett till arbetsmarknaden. Denna biljett bestämmer din lön och position på arbetsmarknaden när du inträder i den. Deras undersökningar visade också tydligt att den radikala versionen av filterhypotesen inte stämmer, ty utbildningens avkastning var lägre inom den offentliga sektorn. Dessutom ökade löneskillnaden med allt längre anställningstid mellan personer med högre och med lägre utbildning. Inom den privata sektorn var denna ökning även större än inom den offentliga sektorn.

Tillbaka