Konfliktmodellen

Det intressanta med Collins sätt att se på utbildningsexpansionen är att han inte söker orsaken till den i det övriga samhället. Det är utbildningen själv som förklarar sin expansion. (se Antikainen 1986a, 47.) När utbildning blir allt vanligare blir det inflation på lägre examina. För många har samma examen, därför måste dess marknadsvärde sjunka. Samtidigt flyttas kampen upp till nästa utbildningsnivå. (Rinne & Jauhiainen 1988, 3.)

Utbildningsinflationen får sin energi från utbildningsvolymen. När samhället ökar utbildningsvolymen, mister lägre examina sitt värde. Det blir överutbud på examinerade. Därför skaffar människorna sig en ny examen som är mera värd än den gamla. Ett bra exempel på detta kan vi hitta inom den merkantila branschen. Först kunde merkanterna sälja sin arbetskraft till ett bra pris, de var bättre än outbildad arbetskraft. När servicebranschen senare började växa kom merkonomerna. Då var merkantens examen ingenting värd längre. Snart strömmade flera merkonomer ut på arbetsmarknaden. Då blev det inflation också på deras examen. Nu har vi ekonomer, de kan sälja sitt humankapital till ett högt pris på arbetsmarknaden. Det förefaller dock som om det skulle bli utbildningsinflation även på deras examen redan på 1990-talet. (Kivinen et al. 1989, 22.)

I vårt land satsar flera yrkeskårer mycket energi på att ockupera ett eget revir inom högskolevärlden (Rinne och Jauhiainen 1988, 3). Klasslärarna och har redan lyckats. Barnträdgårdslärarna är också på god väg in i högskolan. Troligen kommer de i framtiden att studera barnpsykologi och förskolepedagogik inom något av våra universitet. Nuförtiden talar man även om slöjdpedagogik. Kan det finnas något som skulle vara mera yrkesanknutet än slöjdläraryrket. Kanske vi i framtiden har familjedagvårdspedagoger i stället för familjedagvårdare. Snart ser vi inte var gränsen går mellan vetenskap och lära.

Hög utbildningsnivå är dock en garanti för att man inte skall behöva vara arbetslös. Utbildningen är således en sköld mot arbetslösheten (Kivinen & Rinne 1989, 27). Den mycket omdiskuterade akademiska arbetslösheten visade sig bara vara ett överbetonat akademiskt diskussionstema på 1980-talet, vilket följande figur tydligt visar:

FIGUR 8. Arbetslöshetsgrad enligt utbildningsnivå (Uppgifterna är tagna ur Työmarkkinat 1988, 93).

Eftersom utbildningen ger oss skydd mot arbetslösheten, finns det en risk för att vi skaffar oss för många meriter. Då är vi åtminstone formellt sett överkvalificerade för våra arbetsuppgifter. Överkvalificering är en typisk företeelse när arbetarna konkurrerar hårt om de lediga arbetsplatserna. Denna situation är inte alls gynnsam för arbetsgivaren, ty när utbildningsnivån för en viss yrkesgrupp stiger, ökar också dess lönekrav. Det kan dock hända att arbetsgivaren med flit rekryterar överkvalificerad arbetskraft. På så sätt investerar organisationen i framtiden. Arbetsuppgifterna förändras hela tiden. Således kommer de som är överkvalificerade i dag att vara kvalificerade i morgon. En utbildningsideologi som utgår från detta tänkesätt strävar mot ett sådant utbildningssystem, där individen på samma gång lär sig flera yrken. (Kankaanpää 1989, 110.) Rumberger 1987 (enl. Silvennoinen et al. 1989, 49) konstaterar dock att de som har mera utbildning än deras arbetsuppgifter kräver, har dålig arbetsmotivation. De är inte nöjda med sin situation och därför producerar de mindre än genomsnittet.

Ett fenomen som har en nära koppling till överkvalificering är mångdubbel utbildning. Med detta avses att individen skaffar sig flera yrkesexamina, eller att individen under sin utbildningstid blir tvungen att repetera samma inlärningsstoff. Orsaken till mångdubbel utbildning är hög arbetslöshetsgrad eller att det finns få arbetsplatser som motsvarar ens utbildning. Fördelen med denna utbildning är att arbetstagaren klarar väl av alla sina arbetsuppgifter. T.ex. måste en läkare kunna använda en dator, annars lämnar han efter i utvecklingen. Nackdelen med denna typ av utbildning är risken för resursslöseri. Arbetstagaren får kanske inte ett sådant jobb där han får utnyttja sin mångsidiga utbildning. Dessutom kan mångdubbel utbildning bli för dyr för individen själv. (Kanerva 1983, 3-10.)

Tillbaka